- Hur och var spelade ni innebandy innan ni kom till Loke?
"Det hela började väl i Rhabdorana?", säger Lasse spontant. Johannes håller med. JG berättar: "Vi var ett gäng -75-or som spelade fotboll tillsammans och hade möjlighet att vara med lite äldre personer och spela varje fredagkväll. Inte ens varje - vi blev inbjudna ibland" Lasse inflikar: "Vi fick följa med när det fanns plats i bilen." Johannes fortsätter: "Erik Granström var granne med Markus Svedberg, som spelade fotboll med oss. Erik var utbildad veterinär och hade tillgång till Ultunas idrottshall, där ett gäng tränade innebandy på fredagkvällarna. Som sagt var, de ringde ibland på fredagarna och vi hade inget bättre för oss än att åka iväg och spela innebandy - det var jättekul att vara med ´gubbarna´, de var 30-35 redan då. De hade inget lag och spelade för skoj. Men vi, vi hade möjlighet att vara med på cuper runt om i Uppsala." Lasse berättar att Rhabdorana kom till i samband med en cup i Gottsunda. Johannes fortsätter: "Vi som var yngre och var med på fredagarna drog ihop ett lag till cuperna. Vi var sex man plus en målvakt, det räckte gott och väl till spelet på liten plan." Lasse nickar och håller med om detta. JG: "Sen blev ju de (gubbarna) sugna på att spela, när de såg att vi var och spelade cuper." Lasse: "Rhabdorana var ju bara till för cuperna. Sen blev vi sponsrade av ´Äventyrsspel´. Hur stort som helst! ´Äventyrsspel´ på ryggen!" Johannes fortsätter: "Gubbarna kände väl själva att de inte skulle platsa och spela i division 4 och så, men allteftersom vi blev bättre och bättre, blev 13 år, 14 år, så bestämde de sig för att starta ett lag. Loke IBK." (Tanken slår mig: Namnet - det har jag inte tänkt på att fråga var det kommer ifrån!) "Var kommer namnet ifrån?", undrar jag. Johannes förklarar att det finns två centralfigurer, framförallt Erik Granström, som var sammankallande och som sedermera blev ordförande. Erik var historieintresserad och skrev bl.a. för företaget Äventyrsspel, i Drakar och Demoner-genren (bl.a. skrev han "Svavelvinter"). Han hade ett intresse för det mytiska. Erik tyckte nog att ´Loke´ var en ond och häftig Gud, Oden eller Tor (IBK) hade ju inte alls funkat lika bra, det hade bara blivit fjantigt." Johannes och Lasse berättar att Erik var kunnig och driftig, men absolut inte skrytig. Han var tvärtom hemlighetsfull, men ibland kunde han berätta lite vad han höll på med och när han berättade att han skrev för Äventyrsspel blev killarna överraskade. Erik var inte den typen man frågade hur som helst heller tydligen. Det var Erik som var med och coachade när Rhabdorana spelade i cuperna, det var också han som anmälde laget till dessa. Han fick inte vara med och spela själv eftersom han var överårig, men han ville ändå vara med på något sätt. Den andra centralfiguren var Johannes och Lasses mycket goda vän Markus Svedberg, som spelade fotboll och gick i skolan tillsammans med dem. De berättar att han fick vara med varje fredag och söndag, medan de själva bara fick vara med lite då och då. - Vem/vilka startade Loke?
Erik Granström får ta åt sig äran, enligt Lasse och Johannes. Han var den som tog det största av ansvaret och knöt ihop trådarna. Hans arbetskompisar och grannens pojke Markus Svedberg + hans kompisar, var de som tillsammans bildade Loke hösten 1989.
- Fanns det någon som tränade Loke?
Nej, det gjorde det inte. Erik var den som höll samman laget och ordnade och fixade, var lagledare, men det fanns ingen som styrde upp träningarna med övningar och liknande. Lasse: "Man träffades, slängde in klubbarna, och sedan körde man. Så var det första åren i alla fall." - Var spelade Loke sina hemmamatcher?
(Killarna kollar på varandra, har svårt att hålla tillbaka sina leenden. De är osäkra...) "Fanns det hemmamatcher?", frågar Johannes högt, skrattande. De kommer fram till att de lirade hemmamatcherna i Gamlishallen och att det mest var Uppsalalag i serien. Tränade gjorde de i Katedralskolan, Uppsävjaskolan samt i Ultuna. Lasse berättar hur de brukade sätta upp två plintar parallellt med varandra (som stolpar!) i Katedralskolan. Sedan ställde de en röd matta bakom plintarna som bakre vägg och en matta ovanpå, som bildade en sviktande "ribba". (Även blivande storspelare måste börja någonstans!) Målvakterna hade inte hjälmar, utan speedwaymasker. - Kommer ni ihåg vilka tröjnummer ni hade på den tiden
och vilka klubbor ni spelade med?
Lasse säger nummer 3, vilket är fel - han hade nummer 8 (Lasses fotbollsnummer var tydligen nummer 3 - rätt siffra, fel sport!). Johannes har koll, han säger nummer 9, vilket är rätt. När det gäller de klubbor de spelade med har de genomgått ungefär samma utveckling. Lasse berättar att de första klubborna de hade var helgjutna, vita skolklubbor, utan lufthål. Den första klubban med lufthål dök Erik Granström upp med på en träning . Det var en grå Unihoc med vitt blad. "Jag kommer aldrig att glömma det!", säger Lasse. "Det blev den första julklappsönskningen sen!" Johannes och Lasse funderar om det var "Supermatch" den hette? Johannes kommer sedan på att det var "Super" den hette, sedan kom det tydligen en svart som hette "Supermatch". Nästa steg i utvecklingen var Jolly Ultra och Jolly Light, sedan rullade det på... Johannes berättar att han inte ens kan komma ihåg vilken den första klubban han hade var för någon, inte ens om den var vit eller svart kommer han ihåg :-) Lasse är klockren: "Jag hade vit, fick den i julklapp!" Lasse skojar med Johannes: "Du som är en sådan materialspelare!..." ("borde ju veta", underförstått) Ja, verkligen", kontrar Johannes. - Hade ni några fasta kedjor ni spelade i - hade ni några speciella
positioner som ni brukade spela på?
Lasse och Johannes kommer inte ihåg att det skulle ha varit så uppstrukturerat. Lasse: "Vi hade aldrig två fasta linor vi körde med. Vi brukade åka iväg sju-åtta killar till matcherna och det hängde ju mycket på hur många arbetskompisar Erik hade med sig. Ibland var det fyra, ibland en. Så vi hade ju aldrig några kedjor att prata om." Johannes berättar att han oftast spelade som "ytter". Lasse skrattar och funderar ett tag på om han var back eller hur det var, men Johannes tror nog att han spelade center, en teori som Lasse ansluter till. "Ingen ytter i alla fall!" "Vilket bra minne man har...", säger Lasse eftertänksamt. Jag tröstar honom med att det var ett tag sedan. Johannes fyller i diskussionen kring positionerna: "Jag kan tänka mig att antingen var man anfallare eller back. Det kan också vara så att man gick runt." Johannes spelar upp en dialog med sig själv, låtsas vara på väg att byta med en kille som är på väg av från planen. Johannes frågar: "Vad är du?" "Killen svarar: "Back, här har du klubban också!" Johannes konstaterar till slut att han var "målgörare", kort och gott - "Det har jag ju alltid varit, förutom nu..." Som XXXman fick den positionen som den man bytte med hade haft". Johannes: "På träningarna bytte man till den position som den killen man bytte med hade haft och klubban fick man på köpet!". - Ni två, Johannes och Lasse, samt Johan Karén och Mikael
Åkelid blev ju alla duktiga innebandyspelare på olika nivåer,
men vem var bäst i laget på den tiden?
Johannes säger: "Här kan du nog få lite olika svar." Johannes fattar frågan som om jag undrar vem som var bäst av killarna i hans ålder och svarar Markus Svedberg. Lasse säger Erik Granström. När Johannes förstår att det är bästa spelare sett till hela laget håller han med Lasse om att Erik var den bästa. Erik var tydligen riktigt snabb ("Han var så jävla kvick, ingen kunde springa ifatt han!", säger Johannes) och hade enligt Lasse "småmålsmentalitéten - ett par snabba steg och sedan sköt han i nättaket!" Johannes säger: "Jag tänker fortfarande - tänk om man kunde bli lika bra som han var då!", JG skrattar men är helt klart imponerad av sin gamla lagkamrat Granström. LJ och JG berättar att Erik Granström inte var den som passade bollen på träningarna för att vara snäll. Det var småplansspel, tre mot tre med små mål, men det enda som gällde för honom var att vinna - varje fredagkväll och söndageftermiddag! Han passade därför inte någon som inte kunde göra något vettigt med bollen. Johannes berättar: "Vi (nickar mot Lasse) lärde oss nog en hel del på det viset, bättre att bli översprungen ett halvår för att förstå vad som krävdes för att vinna. Jag resonerar så i alla fall." Lasse: "Det var han som införde ´tänket´ att det var viktigt att vinna även på liten plan." Johannes: "Sen lärde man sig att passa bollen, sen började man göra mål, sen började man psyka tillbaks! Sen fick man sluta! Nejdå" (det sistnämnda skoj från Johannes sida), Johannes och Lasse skrattar gott... - Fanns det någon som inte fortsatte som hade potential att bli riktigt
bra?
Båda säger de Markus Svedberg. I och för sig fortsatte han och lirade med Ekeby uppe i dåtidens elitserie, division 1. Detta gjorde han en säsong och han var den enda som tog plats direkt. Lasse och Johannes konstaterar att "de gamla gubbarna" var i slutet av sina karriärer och det var det yngre gardet på en fem-sex killar som hade framtiden för sig. - Ni var ju ganska unga. Du är den yngsta a-lagsspelaren i Loke genom
tiderna Lasse, vet du hur gammal du var i din debutmatch?
Här visar det sig att Lasse varit in på Lokes hemsida och läst just detta för ett tag sedan. Han känner till att han var 13 år och x antal dagar (13 år och 317 dagar). Både Lasse och Johannes flinar glatt - Johannes var inte mycket äldre han heller, 14 år. Lasse: "Läskigt, 13 bast!" Tillsammans var de sex killar i laget som var mellan 13-14 år första säsongen. - Den äldste spelaren i Loke genom tiderna spelade även han under
den första säsongen, Jan Zimmerman. Han var 56 år och gjorde
nio matcher i a-laget. Vad kan ni berätta om honom?
Killarna berättar berättar att han var en riktig krutgubbe, som spelade tennis tre gånger i veckan. Han jobbade på Ultuna och var kompis med Erik. Jan var en stabil back som sällan gick på offensiva utflykter. Lasse: "Egentligen skulle han inte vara med i serien. Snacket gick hela tiden att han var för gammal, han tränade med spjuvrar på 13-14 år. Sen slank han med i alla fall. En otroligt sportintresserad man." Lasse är imponerad över att Jan inte gick sönder, :"Spela innebandy som 56-åring!" - Kommer ni ihåg vilka ni mötte i den första matchen?
Johannes: "Jag kommer ihåg det. Det har jag alltid kommit ihåg. Vide borta. Vi vann med 4-3, jag gjorde mål, på tennis" Johannes funderar också över om inte Mikael Holmer spelade i Vide då, också han född -75. Johannes: "Vi möttes i fotbollen i alla fall." Vi kollar i matchprotokollet, men just till denna match är det ett specialprotokoll där bara mål och utvisningar redovisas - det finns inga laguppställningar. (Holmer fanns inte med när Loke mötte Vide hemma på våren 1990 i alla fall). Grabbarna studerar glatt matchprotokollet - speciellt att Stefan Olofsson gjorde mål (0-2) tycker de är kul. "Stefan stöter man fortfarande på då och då - han är brevbärare", berättar Lasse. Åkelids mål (Lokes tredje) väcker också muntration. - Vem var mest utvisad av er två tror ni?
Utvisade, det var de tydligen inte så ofta. Johannes: "Jag kan inte tänka mig att någon av oss åkte ut någonting." Lasse: "Det var svårt att bli utvisad eftersom man var så liten. Jag tror inte att vi åkte ut någonting". "Två minuter var", berättar jag. "Det var ju rätt svar" - Johannes är nöjd! "Det var första säsongen?", undrar Johannes. "Nej, sammanlagt på era två säsonger", förklarar jag. Johannes och Lasse ler brett. - "Johannes, du spelade 27 matcher och gjorde 28 mål. Lasse,
du spelade 23 matcher och gjorde 14 mål. Kommentar?"
"Jag har alltid spelat fler matcher", förklarar Johannes lite småkaxigt och med ett leende på läpparna, samtidigt som han tittar på Lasse. Lasse säger att Johannes var en mer utpräglad målskytt, både i innebandy, fotboll och vanlig bandy - att han låg och fiskade däruppe och tog halvchanserna." Jag frågar Lasse om han kunde skjuta lika ruggigt på den tiden? Nej, svarar han, det var något han lärde sig en sommar för ca åtta år sen, när han stod och nötte. "Sen har jag kunnat skjuta", förklarar han."Skapligt i alla fall." (Jag skulle också vilja kunna skjuta lika skapligt som Lasse/Personlig kommentar från min sida så här efteråt...) - På er tid noterades inte assist. Vem av er två hade gynnats
mest om sådan statistik hade förts? Vem tror ni var Lokes assistkung
på den tiden?
Tvekan. Både Lasse och Johannes är överens om att det inte fanns någon i Loke som var någon extraordinär passningsläggare. De har också svårt att se vem av de två som skulle ha tjänat extra på att assist noterades. Lasse: "Vi var nog lika delaktiga bägge två. Alla -75-orna var delaktiga i vinsterna, det som producerades framåt. Sen hade vi Zimmerman, Stefan, Erik, som inte var några krutpaket som gjorde mål, men som krigade till sig vinsterna." - Inför den här säsongen hade 110 spelare representerat
Loke i a-lagssammanhang, seriespel. Kan ni gissa var ni placerade er (inför
säsongen 02/03) i Lokes maratontabell när det gäller poängproduktion?
Lasses instinktiva svar är att Johannes är topp 50 i alla fall. Jag berättar att på den halvan finns de båda två. Lasse gissar då att Johannes är 22:a och att han själv är 31:a (Lasse är 31:a - vilken tippare!). Johannes tror själv att han är på 19:e plats och att Lasse är 27:a (Johannes gissar också bra - han var på 14:e plats efter säsongen 01/02). Jag berättar att Johannes petats ner till 15:e plats nu, sedan jag gjort mitt 29:e poäng för ett litet tag sedan. "Där fick du det sagt!", skrattar Johannes fram. Jag skyndar mig att förklara att jag spelat i fyra säsonger, att assist räknas nuförtiden och att jag är aningens äldre än 14-15 år, som han var när han lirade i Loke.
En jämförelse görs med Steff och med Robban, som lirat länge i Loke och som producerat en hel del poäng. Johannes undrar om Robban kommer ihåg dem, men vi tror att glappet var för stort för att de ska kunna komma ihåg varandra. Johannes berättar: "Vi trodde Loke skulle läggas ner. Vi gick till Ekeby och Erik och hans kompisar slutade. Jag tror att det var en kille som heter Ove som tog över arvet. Och det får vi vara glada över alla tre!" "Ja, i alla fall jag", säger jag själv. "Men det kanske ni också tycker?", frågar jag. "Jaa", säger Johannes, "det har varit många glädjestunder när man har läst Upplandstabellen och konstaterar att, Loke, de går bra!". - Vem av er två har flest gamewinners tror ni?
Här visar det sig att även Johannes varit inne och surfat på "hem.fyristorg.com/ragster". "Jag tror att det var Lasse!", säger han, "jag var inne och kollade för ett år sedan. ". Här har dock Johannes fel, han har tre och Lasse har två. Lasse har även ett game tying goal, något som Johannes saknar. "Du slog mig där också!", skrattar Lasse. "Ja, det var din chans.", säger Johannes. Lasse kontrar skrattandes: "Jag tror att jag var assistkung!" Jag informerar dem om att alla dessa gamewinners kom till under första säsongen de spelade i Loke? Varför, undrar jag? "Bortplockade!", är Lasses svar, något som han och Johannes skrattar åt. - Vem var kapten på er tid? Hade ni flera kaptener?
Erik Granström var kaptenen, det var mer eller mindre självklart enligt Lasse och Johannes. Johannes undrar om lagkaptenerna hade kaptensbindel på den tiden. - Vilka var det tuffaste lagen att möta på den tiden? Hade ni
några "ärkefiender"?
De tittar på varandra och funderar. "Håbo", säger Johannes, "de var tunga". Strax därefter funderar de på om Håbo var svåra eller lätta att möta. "Var de dem vi spöade med 15-1?", undrar Johannes. De gräver i minnesarkivet och påminner sig om att Johannesbäck och Ekeby var tuffa motståndare. Johannesbäck är mycket riktigt det första laget som besegrar Loke (i fjärde matchen 89/90). Jag berättar att det finns en kille i Loke, Jonas Thor, som spelade med Johannesbäck då! Johannes blir genast nyfiken och undrar om hur gammal Jonas är? "Född -71", svarar jag. "Han kanske kommer ihåg oss?", säger Johannes. "Vi var rätt små då...", funderar han vidare. (När vi senare bläddrar vidare i matchprotokollen, råkar vi se att Loke piskat Ekeby med 5-1 i en match, något som fångar killarnas uppmärksamhet.) De berättar att det fanns en viss rivalitet mellan Loke och Ekeby - de båda lagen slogs om vem som skulle vinna serien. Både Loke och Ekeby kom från Vilan/Nåntuna och Erik Granström bodde granne med Erik Eriksson, som var lagledare i Ekeby... Osökt kommer vi in på hur det gick till när Lasse och Johannes lämnade Loke för Ekeby. Främsta orsaken till att killarna lämnade Loke var att Erik Granström skulle sluta. Erik skulle bli pappa och hade annat på gång också. Lasse skämtar: "Och Zimmerman var väl heller inte så sugen på att fortsätta. Då blev det naturligt att vi sökte oss vidare." Då Markus Svedberg kände Erik Eriksson, var hela bunten välkomna till Ekeby. Johannes: "De visste att vi skulle bli riktigt bra. Det var lite brådis också - de skulle vara med i Stjärncupen och de satsade hårt, skulle upp i tvåan." Johannes fortsätter: "Det var egentligen inte en fråga om en värvning från Loke, det var en värvning till innebandyn. Vi spelade ju fotboll också." - Vid ett tillfälle skulle Loke få 10 000:- till sin ungdomsverksamhet
tack vare en övergångsklausul som du hade Johannes. Hur var det
med det?
Det visar sig att jag bara har fått halva historien rätt. Johannes berättar att han blev vald till årets herrspelare i innebandy i Stockholm efter säsongen 99/00, och med det följde det med ett pris på 10 000:- som skulle skänkas till spelarens (Johannes i det här fallet) moderklubbs ungdomsverksamhet. Johannes tyckte det var ganska schysst och hade planer på att personligen vara med på en Loketräning och lattja lite och samtidigt överlämna priset. Det visade sig dock, lite snopet, att Loke inte hade någon ungdomsverksamhet... (Det närmaste Loke har haft en ungdomsverksamhet var väl just åren 89/90 & 90/91, när alla ynglingarna, Lasse och Johannes inräknade, som det tidigare berättats om i intervjun spelade i Loke ;-)) Johannes är inte säker på var pengarna hamnade till slut, men han gissar att de hamnade i Storvreta, eftersom Storvreta kommer från Uppsala City, och Uppsala City kommer från Ekeby. - Vad var bäst med Loke?
Att få lira och att man lärde sig hur viktigt det var att vinna, en mentalitet de fick med sig redan via småplansspelet på fredags- och söndagsträningarna med de äldre killarna. Detta är de båda mer eller mindre överens om. - Sista frågan så: När kommer ni tillbaka?!
Efter några sekunders betänketid säger Johannes: "Jag pratade med min agent precis innan jag gick in (till intervjun) och jag har fortfarande inte fått några anbud i år heller! Så jag tolkar det som jag tolkar det." "Du är inte välkommen", flikar Lasse in. "Vi ska se om Loke kan skrapa fram någonting!", säger jag. Lasse: "Jag har ingen agent, men det är samma här, väntar bara på att telefonen ska ringa! Man får väl ta det när den dagen kommer då!" Lasse igen: "Det beror väl på vad man presterar under DM också, jag menar, ni har väl agenter som kollar?" (Detta är naturligtvis en dröm, och truppen är i princip spikad inför nästa säsong, men för de här grabbarna skulle man nog kunna göra ett undantag, eller vad säger ni! :-)
Lasse undrar om de får behålla tröjorna som de har på kortet nedan, men tyvärr tillåter inte Lokes budget det...
Som tack för att de ställde upp för intervjun lämnade Loke genom mig en varsin uppsättning kopierade matchprotokoll från de två första säsongerna till Johannes och Lasse. "Oj oj oj!", säger Lasse. "Nu är kvällsläsningen räddad!" "Tack så hemskt mycket", säger Johannes. Loke tackar också de gamla Lokehjältarna för deras tid och för att de ställde upp på den här intervjun: "Tack ska ni ha, och lycka till i framtiden!"
